Paketet innehåller begrepp, metoder, mallar och värdelistor kopplat till openBIM enligt buildingSMARTInternational.
Egenskaper och egenskapsuppsättningar - En beskrivning av hur man säkerställer att varje objekt tilldelas relevant information.
Jämför fil Öppna i webbläsare Ladda ner Se meta fil Ladda ner PDFSäkerställ att varje objekt tilldelas relevant information.
För att så långt som möjligt skapa ett enhetligt arbetssätt gällande egenskaper och egenskapsuppsättningar föreslås här principer för val av och benämning av egenskaper och egenskapsuppsättningar.
En effektiv hantering av information förutsätter att egenskaper är definierade och använda på ett strukturerat och enhetligt sätt.
En beställare av information ska kunna ta emot, validera och använda informationen. Det är uppdragsgivarens (den som frågar efter information) ansvar att bestämma strukturen och beskriva den för uppdragstagaren (den som ska leverera informationen).
Detta görs lämpligtvis genom att skapa informationsutbyteskrav (EIR) enligt ISO 19650 för aktuell leverans. Denna EIR bör bland annat beskriva
Om detta tydligt framgår för uppdragstagaren finns det goda förutsättningar för att informationsutbytet kommer att hålla hög kvalitet och att informationen därmed kommer till nytta. Om krav saknas eller är undermåliga, minskar möjligheterna för att uppdragsgivaren på ett rationellt sätt ka kunna använda informationen som levereras.
En egenskap (Property) är något som tilldelas ett objekt – eller “entitet” som de benämns i IFC – för att förtydliga vad det är eller vad det har för funktion. Varje objekt kan ha obegränsat antal egenskaper. Dessa kan grupperas i en eller flera egenskapsuppsättningar (PropertySet). Därigenom underlättas hanteringen för att hitta information som hänger ihop för ett specifikt objekt.
IFC-standarden innehåller mängder av definierade egenskaper och egenskapsuppsättningar. För de flesta objekt har specifika egenskapsuppsättningar skapats med egenskaper som gäller för respektive typ av objekt. Dessa egenskapsuppsättningar benämns enligt formen Pset_[Entitet]Common.
Exempel: Pset_CoveringCommon för täckande objekt och Pset_ColumnCommon för pelare. Det finns även en del egenskapsuppsättningar för objekttyper (entiteter med en definierad PredefinedType), exempelvis Pset_CoveringFlooring för typen FLOORING (golvbeläggning).
För varje typ av objektredovisas tillhörande egenskapsuppsättningar. Nedan visas ett exempel på egenskapsuppsättningar för IfcCovering (täckande objekt).
Figur: Egenskapsuppsättningar som får användas för att beskriva IfcCovering (täckande objekt).
Utöver dessa objektspecifika finns generella egenskapsuppsättningar som innehåller egenskaper som gäller övergripande för flera typer av objekt, till exempel för indikatorer för miljöpåverkan (Pset_EnvironmentalImpactIndixators), riskhantering (Pset_Risk), och garantier (Pset_Warranty).
Det är även möjligt att skapa användardefinierade egenskapsuppsättningar (User Defined PropertySets). Dessa får benämnas valfritt enligt IFC, så länge de inte inleds med prefixet Pset_. Detta för att särskilja dem från de egenskapsuppsättningar som ingår i IFC-standarden. Namngivning av egenskapsuppsättningar bör ändå följa en namnkonvention med en viss struktur, vilket beskrivs längre ner i detta avsnitt. Detta för att hålla en viss praxis i branschen och ge en förutsättning för förståelse för egenskapsuppsättningens ursprung och innehåll.
Varje egenskapsuppsättning består av en eller flera egenskaper. Varje egenskap kan förekomma i en eller flera egenskapsuppsättningar. Egenskapen Status ingår exempelvis i alla egenskapsuppsättningar Pset_[Entitet]Common.
Varje egenskap definieras med en
Se exempel för egenskapen Status nedan.
Tabell 8: Beskrivning av egenskaper.
Benämning (Name)
Benämning av egenskaper anges alltid med så kallad Pascalnotation, det vill säga att orden skrivs ihop med versal (stor) första bokstav , exempelvis AcousticRating, IsExternal och FireRating.
Egenskapstyp (Property Type)
Egenskapstyp anger vilken typ av egenskapsvärde som får anges för aktuell egenskap, exempelvis om värdet ska vara ett enskilt värde, ett värde med en undre och övregräns, eller enligt en värdelista. Sex typer finns definierade i IFC-standarden:
Nedan beskrivs egenskapstyperna i detalj:
IfcPropertySingleValue är en av de mest grundläggande och ofta använda egenskapstyperna inom IFC. Den används för att definiera en egenskap som har ett enda, specifikt värde kopplat till ett objekt. Denna typ är enkel men mycket flexibel och används i många olika sammanhang.
| Definition | Komponenter | Användning | Exempel |
|---|---|---|---|
| Används för att representera en egenskap som har ett enskilt värde. Detta kan vara ett numeriskt värde, en textsträng, en boolesk (sant/falskt) värde, eller någon annan enkel datatyp. | NominalValue: Det faktiska värdet på egenskapen. Detta kan vara ett tal (heltal, decimaltal), en text, en boolesk variabel, etc. Unit (valfritt): Enheten för värdet, om tillämpligt (t.ex., meter, kilogram, sekund). Om enheten inte anges, antas en standardenhet beroende på egenskapen. | Används när en egenskap har ett klart definierat, enda värde. Det är den vanligaste typen av egenskaper och används för allt från dimensioner till prestandavärden och materialbeskrivningar. Den används även för att specificera konstanta värden som inte varierar över tid eller under olika förhållanden. | Bredden på ett fönster, t.ex. 1200 millimeter. Brandklassen på en vägg, t.ex. EI30. Temperaturen i ett rum, t.ex. 22 grader Celsius. Definition om en dörr är låsbar eller ej, True/False. |
IfcPropertyBoundedValue används för att definiera en egenskap med ett värdeintervall, alltså ett minimum och ett maximum. Denna typ är användbar när man behöver ange tillåtna gränser för en viss egenskap, vilket är viktigt för att representera toleranser eller begränsade värden som ett objekt kan anta.
| Definition | Komponenter | Användning | Exempel |
|---|---|---|---|
| Används för att representera egenskaper med värden som ligger inom ett visst intervall. Den definierar alltså både lägsta och högsta tillåtna värde för en specifik egenskap. | UpperBoundValue: Det högsta tillåtna värdet för egenskapen. LowerBoundValue: Det lägsta tillåtna värdet för egenskapen. SetPointValue (valfritt): Ett rekommenderat eller typiskt värde inom det angivna intervallet, men inte ett krav. Unit: Enheten för de värden som anges (t.ex. meter, grader Celsius). | Vanlig i scenarier där värden inte är fasta utan har en viss grad av variation, till exempel dimensionstoleranser, acceptabla temperaturintervall, eller styrkan hos ett material inom specificerade gränser. Används ofta för parametrar i byggnadsfysik, som t.ex. intervall för luftfuktighet eller temperatur som ett rum ska hålla, eller för att specificera tillåtna variationer i materialegenskaper. | Ett fönster kan ha ett U-värde som måste ligga mellan 0,8 och 1,2 W/m²K, där dessa gränser definieras med IfcPropertyBoundedValue. En vägg kan specificera tillåtna tjockleksvariationer, t.ex. att tjockleken får vara 100–120 mm. |
IfcPropertyEnumeratedValue används för att definiera en egenskap vars värde väljs från en fördefinierad lista av alternativ. Denna typ är särskilt användbar när värdet på en egenskap behöver begränsas till specifika, accepterade alternativ, vilket säkerställer konsistens och standardisering av data.
| Definition | Komponenter | Användning | Exempel |
|---|---|---|---|
| Används för att representera egenskaper vars värde hämtas från en lista med fördefinierade alternativ, d.v.s. en värdelista. Detta innebär att användaren måste välja värdet från denna lista, vilket förhindrar inmatning av felaktiga eller ogiltiga värden. | EnumerationValues: En lista över ett eller flera valda värden från värdelistan. EnumerationReference: En referens till värdelistan som definierar de tillåtna värdena. Detta är ofta en separat definierad lista som specificerar alla möjliga alternativ. Unit (valfritt): Enheten för värdet om det är en numerisk typ, vilket inte alltid är fallet för värdelistor. | Används när en egenskap ska ha ett värde som strikt ska väljas från en uppsättning fördefinierade alternativ. Denna typ av egenskap är viktig för att säkerställa att data följer specifika standarder och är konsekventa. Den används ofta för val som relaterar till specifikationer eller standarder, såsom materialtyper, färgkoder, och klassificeringar. | Materialtyp: För ett väggobjekt kan en värdelista ange att materialet måste väljas från alternativen "Betong", "Stål", "Trä". Färg: För ett rum kan en värdelista definiera färgen som en av "Blå", "Grön", "Röd". Status: För en byggkomponent kan status definieras som en av "Nytt", "Befintligt", "Rives". Ytbehandling: En dörr kan ha en ytbehandling definierad som "Målad", "Laminerad", eller "Natur". |
IfcPropertyListValue används för att definiera en egenskap som kan ha flera värden i form av en lista. Denna typ är särskilt användbar när en egenskap inte begränsas till ett enda värde utan kan anta flera värden samtidigt, vilket ger flexibilitet för att representera komplexa datauppsättningar.
| Definition | Komponenter | Användning | Exempel |
|---|---|---|---|
| Används för att representera egenskaper som har en serie av värden, snarare än ett enda. Denna egenskapstyp tillåter att flera relaterade värden i en organiserad lista anges, vilket kan vara numeriska, textbaserade, booleska eller av andra datatyper. | ListValues: En sekvens av värden som anges som en lista. Listan kan innehålla flera värden av samma typ (t.ex. flera tal eller strängar). Unit (valfritt): Enheten för de angivna värdena om de är av numerisk typ. Om enheten inte specificeras används standarden för den specifika egenskapen. | Används när man behöver representera flera värden för en och samma egenskap, vilket är vanligt när data ska uttrycka en serie av liknande mätningar, tillstånd eller attribut. Används även för att representera samlingar av data som naturligt passar i en lista, såsom mätvärden över tid eller flera möjliga konfigurationer. | Dimensioner: Olika tillgängliga glasdimensioner för ett fönster, t.ex. [0,5 m, 1,0 m, 1,5 m]. Temperaturvärden: För ett klimatsystem kan en lista specificera olika driftstemperaturer, som [18°C, 22°C, 26°C]. Tillgängliga kulörer: För ett väggmaterial kan man ange flera alternativ som ["Blå", "Grön", "Vit"]. Materialtjocklek: En skiva kan ha flera tillåtna tjocklekar definierade som [10 mm, 12 mm, 15 mm]. |
IfcPropertyReferenceValue används för att definiera en egenskap vars värde är en referens till en annan entitet eller objekt i IFC-modellen. Istället för att direkt ange ett värde, pekar IfcPropertyReferenceValue på ett externt objekt, vilket möjliggör mer komplexa relationer och informationskopplingar mellan olika delar av en modell.
| Definition | Komponenter | Användning | Exempel |
|---|---|---|---|
| Används för att representera en egenskap vars värde är en referens till en annan entitet, som exempelvis ett material, en klassificering, en extern fil eller någon annan IFC-objekttyp. Denna typ av egenskap skapar en länk mellan objektet som har egenskapen och den refererade entiteten. | PropertyReference: En referens till det objekt eller den entitet som egenskapen pekar på. Detta kan vara vilket IFC-objekt som helst, såsom IfcMaterial, IfcDocumentReference, IfcClassificationReference. UsageName (valfritt): Ett beskrivande namn som anger hur den refererade egenskapen används i sitt sammanhang. | Används när det är mer lämpligt att referera till en annan datakälla eller objekt snarare än att duplicera information. Detta är särskilt användbart för att undvika redundans och för att säkerställa att information hålls uppdaterad och konsekvent i modellen. Den används också för att skapa relationer mellan objekten i en modell, vilket gör det möjligt att spåra och strukturera data på ett mer sammanhängande sätt. | Materialreferens: En vägg kan ha en referens som pekar på ett IfcMaterial, vilket specificerar det exakta materialet som används. Klassificering: Ett byggobjekt kan ha en referens till en IfcClassificationReference som anger vilken klassificering objektet har enligt en standard som t.ex. CoClass. Dokumentlänkning: En byggdel kan referera till en IfcDocumentReference som pekar på en teknisk ritning, produktmanual eller certifikat. Externa data: Ett VVS-system kan referera till en extern datakälla som beskriver dess prestandaparametrar. |
IfcPropertyTableValue används för att definiera en egenskap där värdet representeras som ett par av relaterade värdelistor, vanligtvis i form av en tabell. Denna typ är särskilt användbar när det finns behov av att uttrycka en relation mellan två uppsättningar data, till exempel vid parametriska värden eller funktioner som beskriver en variabel beroende på en annan.
| Definition | Komponenter | Användning | Exempel |
|---|---|---|---|
| Används för att representera en egenskap som har relaterade värden organiserade i tabellform, med en lista av ingångsvärden (input values) och motsvarande utgångsvärden (output values). Detta gör det möjligt att beskriva komplexa samband mellan olika parametrar. | DefiningValues: En lista över definierande värden (ofta x-axeln i en funktion eller tabell), exempelvis temperaturer, tidpunkter eller specifika belastningsfall. DefinedValues: En lista över definierade värden som motsvarar de definierande värdena (ofta y-axeln), exempelvis tryck, hastigheter eller krafter. Expression (valfritt): En text som beskriver sambandet eller regeln mellan de definierande och definierade värdena. DefiningUnit och DefinedUnit (valfritt): Enheterna för de definierande respektive definierade värdena, om de är av numerisk typ. | Används för att uttrycka data där en egenskap förändras beroende på en annan, såsom resultat av beräkningar, empiriska mätningar, eller andra samband. Den är särskilt användbar i tekniska och prestandabaserade sammanhang där kurvor eller samband måste beskrivas explicit. | Tryck-temperatursamband: Egenskapen kan beskriva hur trycket i en tank varierar beroende på temperaturen, med temperaturen som definierande värde och trycket som definierat värde. Flödeshastighet över tid: Ett rörsystem kan ha en tabell som visar flödeshastighet vid olika tidpunkter. Effekt mot hastighet: En fläkt kan ha en tabell som beskriver effekten (watt) vid olika rotationshastigheter (RPM). Materialegenskaper: En materialtyp kan beskriva olika mekaniska egenskaper (som elasticitetsmodul) vid olika belastningsnivåer. |
Datatyp (Data Type)
Datatyp definierar vilka typer av data som kan användas för egenskaper samt specificerar de grundläggande formaten för information, vilket är avgörande för att säkerställa korrekthet, interoperabilitet och användbarhet av data mellan olika system och applikationer. Dessa grupperas enligt tabellen nedan:
Tabell: Gruppering av egenskapstyper.
| Gruppering av egenskapstyp | |
|---|---|
| IfcSimpleValue | Består av 15 allmänna datatyper. Nedan beskrivs de mest vanligt förekommande. • IfcBoolean – Logiskt värde som antingen kan vara sann (TRUE) eller falsk (FALSE) • IfcDate – Datum med formen YYYY-MM-DD • IfcIdentifier – Maskinläsbar alfanumerisk sträng (STRING med max 255 tecken) för identifikation • IfcInteger – Heltal (INTEGER) • IfcLabel – Mänskligt läsbar sträng (STRING med max 255 tecken) för identifikation • IfcReal – Reellt tal (heltal, decimaltal och bråktal) • IfcText – Mänskligt läsbar alfanumerisk text (STRING) enbart avsett för informationssyfte |
| IfcMeasureValue | Består av de vanligaste datatyperna som definieras inom ISO 10303-41. Dessa är exempelvis längd, area, volym, och antal |
| IfcDerivedMeasureValue | Består av specifika datatyper som är beräknade, exempelvis värmemotstånd, flöden, och tryck |
Vissa egenskaper beskrivs även med en enhet (IfcUnit). Enhet ska aldrig anges som en del av egenskapsvärdet. Egenskapsvärdet för luftljudsisolering (AcousticRating) ska exempelvis anges enbart med värdet (exempelvis 40), inte inklusive enhet (exempelvis 40 dB).
Det går även att skapa användardefinierade egenskaper. Dessa får benämnas valfritt enligt IFC och placeras i en användardefinierad egenskapsuppsättning. Namngivning av egenskaper bör ändå följa en namnkonvention med en viss struktur, vilket beskrivs längre ner i detta avsnitt. Detta för att hålla en viss praxis i branschen och ge en förutsättning för förståelse för egenskapens härkomst och innehåll. Vid skapande av användardefinierade egenskaper är det viktigt att definiera dem men en Benämning (Name), Egenskapstyp (Property Type), och Datatyp (Data Type) som beskrivits ovan.
Processen för att kravställa, producera, validera och leverera information via IFC-formatet beskrivs i avsnittet ”Arbetsflöde openBIM”. I denna process ingår att ställa krav på informationsutbyte med hjälp av informationsutbyteskrav (EIR) enligt ISO 19650 med IFC. Som nämnts ovan innehåller pessen krav på egenskaper och egenskapsuppsättningar vilka även har beskrivits ovan. I detta avsnitt beskrivs principer och rekommendationer för val av egenskaper och egenskapsuppsättningar.
Som beskrivits ovan består IFC-standarden av en mängd egenskaper och egenskapsuppsättningar. Förutom dessa finns det även en uppsjö av andra egenskaper, exempelvis inom olika typer av standarder, så som ETIM och CoClass, liksom egenskaper som skapats genom olika branschinitiativ, så som BIP och BEAst. Vidare skapas det företags- och projektspecifika egenskaper .
Detta medför att det finns många egenskaper som benämns olika men som syftar på samma typ av information. Detta medför onödig hantering och gör informationsflödet mindre effektivt. För att minimera den risken rekommenderas följande ordning vid val av egenskaper:
Så fort informationen i en IFC-modell ska läsas av en mottagande programvara bör egenskaper och egenskapsuppsättningar följa IFC-standarden. På så vis underlättas samverkan mellan programvarorna eftersom programmering kan ske enligt IFC-formatet och programvarorna kan certifieras enligt IFC-standarden.
Motsatt kan det upplevas svårt och ineffektivt att hitta kravställda egenskaper för användare när de ligger utspridda i flera olika egenskapsuppsättningar. Detta kan lösas på två följande sätt:
Vid detta val kommer alla benämningar och beskrivningar av egenskaper och egenskapsuppsättningar att vara på engelska. Detta leder lättare till missförstånd av dess betydelse vilket ökar risken för felkällor. Därför bör informationsutbyteskraven även innehålla egenskapsdefinitioner som tydligt beskriver egenskaperna på svenska. Egenskaper på engelska kan även vara en fördel om det finns utländska projektdeltagare. Detta kommer troligtvis att lösa sig med tiden via buildingSMART Data Dictionary (bSDD) men i dagsläget finns inte denna på svenska. När denna är mer utvecklad kommer troligtvis språket inte att vara något problem då de flesta språk kommer att finnas representerade i databasen.
CoClass egenskaper delas in i kulturella respektive materiella egenskaper. Dessa bryts även ner i mindre grupper i ytterligare två nivåer innan egenskaperna redovisas. Varje egenskap beskrivs med en klasskod, benämning, etikett, och definition, se figuren nedan.
Benämning av egenskaper enligt CoClass
Vid val att använda CoClass egenskaper ska de benämnas med dess etikett, det vill säga med en engelsk benämning med Pascalnotation inklusive prefixet cc, exempelvis ccNameManufacturer enligt figuren ovan. Det går dock att i egenskapsdefinitionerna ange både egenskapens svenska och engelska benämning eftersom det finns definierat inom CoClass.
Benämning av egenskapsuppsättningar enligt CoClass
Vid nyttjande av egenskaper enligt CoClass ska dessa egenskaper placeras i en egenskapsuppsättning som anger att ingående egenskaper ingår i CoClass. Där för ska benämningen av egenskapsuppsättningen följa nedan namnkonvention:
[Landskod]-CoClass_[Benämning]
Det rekommenderas att placera alla egenskaper i en och samma egenskapsuppsättning men det är naturligtvis möjligt att dela in dessa i flera egenskapsuppsättningar. Vid indelning i flera egenskapsuppsättningar rekommenderas att använda rubrikerna på den andra nivån i egenskapstabellen, se figuren nedan.
Nedan redovisas några exempel på benämningar:
Användardefinierade egenskaper bör enbart nyttjas när önskad egenskap varken återfinns inom IFC-standarden eller CoClass, och vidare om önskad information inte kan placeras på något av IFC-standardens attribut (se avsnitt Attribut och egenskaper).
Benämning av användardefinierade egenskaper
Benämning av användardefinierade egenskaper bör följa samma systematik som IFC-standarden och alltså benämnas med Pascalnotation. Egenskaper kan benämnas på svenska eller engelska, men en informationsleverans bör enbart bestå av egenskaper på ett av språken så att inte svenska och engelska egenskaper blandas i en leverans.
Benämning av användardefinierade egenskapsuppsättningar
Benämning av användardefinierade egenskapsuppsättningar bör följa nedan namnkonvention.
[LANDSKOD]-[URSPRUNG]-[PROJEKT]_[Benämning]
Nedan redovisas några exempel på benämning av egendefinierade egeskapsuppsättningar:
Det rekommenderas att undvika å, ä, ö och specialtecken (? # % & m.fl.) eftersom det finns system som kan ha problem med att läsa dessa tecken.
Oavsett val ovan är det viktigt att enbart kravställd information levereras i IFC-modellen. Återfinns mer egenskaper än de som är kravställda blir det svårt att lita på informationen i modellen. Det blir svårt att veta vilka egenskaper som är kravställda och validerade jämfört med egenskaper som levererats utan att ha kvalitetskontrollerats.
Liksom att byggdelar har en livscykel har även egenskaper en livscykel, exempelvis ”som specificerat”, ”som efterfrågat”, ”som offererat” m m, men IFC 4.3 hanterar inte livscykelinformation för egenskaper. Om man vill hantera de olika stegen i livscykeln rekommenderas att ett suffix används. Suffixet tydliggör egenskapens livscykelsteg. För en kravställd egenskap kan exempelvis suffixet _SPE läggas till (SPE är en förkortning av den engelska termen ”As specified” enligt standarnden IEC 62569-1:2017).).
Detta kan exempelvis nyttjas för att ange akustiska och brandtekniska krav på byggdelar. En vägg med ett akustiskt krav kan beskrivas av en akustiker med egenskapen ccSoundInsulation_SPE som ska placeras i egenskapsuppsättningen SE-CoClass. Vid projektering av samma vägg anger arkitekten det projekterade värdet i egenskapen ccSoundInsulation i samma egenskapsuppsättning. Det uppmätta värdet under förvaltningen kan ges egenskapen ccSoundInsulation_OP (där OP står för Operated).
I Nationella Riktlinjer beskrivs detta i metoden Kvalificerare för Egenskaper.
| ⓘ | TÄNK PÅ |
| Rekommendationen är att i första hand, och så långt som möjligt, använda de i IFC skapade egenskapsuppsättningarna. |