Underlag till de fyra delprojekten i Tillämpningsanvisningar BIM
ISO 19650 - En sammanfattning - Sammanfattning av ISO 19650
Jämför fil Öppna i webbläsare Ladda ner Se meta fil Ladda ner PDFDetta dokument innehåller en sammanfattning av standardserien SS-EN ISO 19650, och förklarar dess viktigaste begrepp. Engelska termer anges inom parentes för den som vill läsa mer i standarderna.
ISO 19650 syftar till att ge riktlinjer för hur man ska gå till väga för att samordna den kollektiva insats som krävs i ett bygg- eller anläggningsprojekt för att åstadkomma information som är maximalt användbar i alla skeden, och för alla inblandade. För närvarande består serien av fem delar:
begrepp och principer
informationsleverans vid överlämning av tillgångar
användningsskede
informationsutbyte
principer och krav för ett säkerhetsmedvetet tillvägagångssätt.
För varje steg i byggprocessen, och för varje typ av leverans, finns i de fem delarna detaljerade förklaringar och vissa anvisningar. Utöver detta finns en europeisk vägledning för implementering av Del 1 och Del 2 i form av SS-CEN/TR 17439:2020. Denna håller för närvarande på att uppdateras - med svensk medverkan - så att den täcker alla fem delar.
I Del 1 finns den grundläggande definitionen om vad BIM innebär:
byggnadsinformationsmodellering (BIM)
användning av en delad digital representation av en byggd tillgång för att möjliggöra utformnings-, bygg- och driftsprocesser för att utgöra ett pålitligt underlag för beslut
Här behövs tre förtydliganden:
Med delad menas inte nödvändigtvis att alla lagrar data på samma ställe, utan att alla parter ska kunna hitta den information de behöver.
Med digital representation menas all form av data och information, till exempel kartdata; rapporter och undersökningar; beräkningar; geometrier och annat i CAD-filer; förteckningar; tekniska beskrivningar.
Begreppet täcker in hela livscykeln, inte bara utformning och byggande. Eftersom drift och användning är betydligt mer omfattande - i både tid och pengar - är informationen som rör det skedet viktig att ta hänsyn till också i de tidigare skedena.
Tillgångsförvaltning (asset management) är en ägares långsiktiga drift och underhåll av sina byggda tillgångar i syfte att få maximalt värde från dem. Detta kan startas som ett resultat av ett projekt (project) genom att någon låter bygga något, till exempel ett företag som investerar i en ny byggnad för huvudkontoret. Som en del i tillgångsförvaltningen kan nya projekt tillkomma för att skapa nya byggnader och anläggningar, tillbyggnader eller ombyggnader, som illustreras i Bild 1. Stora tillgångsägare som Trafikverket har kontinuerligt många projekt i gång vid sidan av den ordinarie verksamheten.
Bild 1: Tillgångsförvaltning, där ett projekt kan vara inledningen, och därefter uppstå flera gånger under användningsskedet..
Del 1 av ISO 19650 omfattar det som benämns leveransskedet (delivery phase). I det skedet sker en större förändring av tillgångarna i form av nybyggnad, ombyggnad eller tillbyggnad. Även insatser under driftskedet - som beskrivs i ISO 19650-2 - kan bli så omfattande att en separat upphandling av ett projekt kan behövas.
När ett behov av ett projekt har uppstått tar tillgångsägaren rollen som beställare (appointing party), i syfte att bli mottagare av information. Beroende på vald upphandlingsform handlar beställaren upp en eller flera huvudutförare (lead appointed party) som ansvarar för helheten.
Huvudutföraren utser eller handlar sedan upp de utförare (appointed party) som behövs. Huvudutförare och utförare blir alla sändare av information, och bildar tillsammans ett leveransteam (delivery team). I större projekt kan flera sådana leveransgrupper behövas. Hos dessa skapas efter behov uppgiftsteam (task teams) som utför arbetet. (För en djupare beskrivning av upphandlingsformer, se [Upphandling enligt ISO 19650]{.mark}).
Alla dessa parter bildar tillsammans en projektgrupp (project team). Grupperna utbyter information med varandra kontinuerligt under projektet, och utgör därmed beställare respektive utförare gentemot varandra.
I Bild 2: Tabell 1 visas schematiskt aktörerna och hur de samverkar med varandra.
Tabell 1: Förklaring av Bild 2.
Under projektet hanteras och utväxlas en stor mängd information av olika slag. Två viktiga principer i ISO 19650 är att:
verksamhetens behov ska ligga till grund för kraven på information
utbytet av information ska baseras på kraven från beställaren av information.
Nyckeln för ett framgångsrikt projekt är tydliga informationskrav, utifrån det specifika behovet. Vilket beslut ska stödjas av den specifika begäran om information? Ett sådant informationsutbyte (information exchange) består av:
ett informationskrav
produktion av information
en leverans (information delivery)
en granskning (check/review)
efter eventuellt underkännande (rejection) görs en omarbetning (rework)
ett godkännande (approval).
Bild 3: Stegen i ett informationsutbyte. Beställaren står för informationskrav och granskning; utföraren står för produktion, leverans och eventuell omarbetning.
Observera att relationen beställare-utförare finns också i leveranser mellan utförare, och mellan utförare och huvudutförare. Det finns en "Beställare" av hela projektet, och därefter beställare av varje leverans från en aktör till en annan.
Mångfalden av informationskrav kan beskrivas på olika nivåer - eller faser - under projektet:
Organisationens informationskrav (organizational information requirements, OIR): vilken information behövs för att uppnå ägarorganisationens mål? Det kan till exempel handla om strategiska beslut om affärer och fysiska tillgångar av olika slag. Vad behöver organisationen veta om kvaliteten och kapaciteten hos dess befintliga och tillkommande tillgångar och deras värde för verksamhetens mål, som underlag för strategiska beslut av ledningen?
Tillgångsinformationskrav (asset information requirements, AIR): vad behövs för drift och underhåll? Vilken information behöver levereras för att möta organisationens krav? Hur ska informationen levereras och lagras?
Projektinformationskrav (project information requirements, PIR): vilken information behöver utbytas mellan parterna under planering, projektering och produktion? Hur ska informationen formateras, struktureras, levereras och lagras?
Informationsleveranskrav (exchange information requirements, EIR): vilken information ingår i det specifika uppdraget? Hur ska informationen levereras?
Figur 1: Relationer mellan informationskraven i ett projekt och hur de specificerar innehållet i informationsmodellerna. Synpunkter och krav från användningen används som input till varje nytt projekt (pilen "bidrar till")
För alla dessa nivåer behöver beställaren av information fastställa nivå för informationsbehov (level of information need). Vad är syftet med informationen, vad ska beskrivas, och hur detaljerat? För leverantören blir det en viktig uppgift att sortera bort data som inte är relevant i den aktuella leveransen.
Informationsutbytet sker både under tillgångens leveransskedet (delivery phase) - det vill säga design och produktion - och under driftskedet (operational phase), när den väl har levererats.
Leveransgruppen, under ledning av huvudutföraren, måste svara på samtliga informationskrav genom att formulera en genomförandeplan för BIM (BIM Execution Plan, BEP). Denna syftar till att beskriva informationshanteringen som utförs av leveransgruppen och dess arbetsgrupper. En del av detta bör vara en huvudleveransplan (Master Information Delivery Plan, MIDP), som anger nyckelpunkterna för leveranser.
Summan av den information som skapas i projektet kan sägas utgöra en projektinformationsmodell (project information model, PIM). I samband med leverans överförs relevanta delar av denna till en tillgångsinformationsmodell (asset information model, AIM). I eventuellt kommande projekt kan AIM utgöra indata.
De individuella informationsleveranserna består av utdrag ur projektinformationsmodellen i form av informationscontainers (information containers), typiskt sett i form av datorfiler som innehåller CAD-data, textbeskrivningar, tabeller, scheman eller någon annan form av presentation.
För att informationen ska vara tillgänglig för alla krävs en överenskommen metod för hantering av de informationsmängder som levereras genom en gemensam datamiljö (Common Data Environment, CDE), som kan bestå av en eller flera platser för datahantering. Observera att detta inte per automatik innebär åtkomst till informationens källor, till exempel CAD-modeller. Processen för datahantering ska styras av regler för datamognad (se nedan), versionskontroll, ändringshantering, behörigheter, spårning, ansvarsskyldighet och säkerhet. För att denna ofta komplexa miljö ska fungera effektivt för alla inblandade måste en federeringsstrategi (federation strategy) finnas på plats. Målet för denna är att strukturera och hantera informationen på ett sätt som är väl anpassat till de specifika behoven.
Frågor om datasäkerhet och behörigheter måste beaktas vid val av teknisk lösning för den gemensamma datamiljön. Detsamma gäller vilka typer av informationsmängder - i dagligt tal vilka filformat - som ska användas, och hur dessa ska organiseras i mappstrukturer eller med hjälp av metadata i dokumenthanteringssystem.
Data som publiceras behöver beskrivas med hjälp av metadata eller på annat sätt hur färdigställd den är. Detta kan göras med hjälp av metadata eller på annat sätt. Mognaden beskrivs i fyra steg:
under arbete (work in progress), endast synligt för arbetsgruppens medlemmar
delad (shared), används i samarbete av utsedda parter i leveransteamet och av den ledande utsedda parten
publicerad (published), som används av utförare för efterföljande projektaktiviteter
arkiverad (archived).
En tolkning av detta som följer svensk standard för hantering av dokument lyder så här:
Innan data publiceras som godkänd måste den vara granskad och godkänd enligt överenskomna krav på informationsleveranser som är dokumenterade i genomförandeplanen; först av huvudutföraren och slutligen av beställaren (se Bild 3). Efter steg 2 används därför status "för granskning" som ett tredje steg.
Projektinformationsmodellen används av entreprenören under produktionen, och uppdateras kontinuerligt när behov uppstår. Modellen används direkt eller via utskrivna ritningar och andra dokument.
När produktionen är klar ska både det fysiska resultatet och informationsmodellen överlämnas till beställaren. I båda fallen genomförs "slutstädning". I modellens fall handlar det om att först arkivera produktinformationsmodellen, därefter att rensa bort data som inte är relevant för användningsskedet. Resultatet är en tillgångsinformationsmodell: en AIM.
Efter leveransen börjar den nya tillgången att användas, driftas och underhållas. Även här finns parterna beställare, huvudutförare och utförare.
I Del 2 används samma figur som i Del 1, men med annan benämning på grupp 1 (Bild 4):
Bild 4: Gränssnitten mellan aktörerna i tillgångsförvaltning (ISO 19650-3, Figure 3).
(Avsnittet kompletteras i leveranspaket 2.)
(Kommer i leveranspaket 2.) .