Informationsbeskrivning

Utöver märkningen av informationsmängden genom sifferkoden behöver innehållet specificeras i detalj. Detta beskrivs i en kommande europeisk standard (EN 17412-1) under benämningen level of information need (akronymen LOIN ska inte användas). Denna benämning är onödigt komplicerad; istället föreslås att rubriken informationsbeskrivning används på denna del i leveransspecifikationen.

Informationsbeskrivningen:

• ska omfatta geometrisk information, alfanumerisk information och dokumentation
• kan användas för informationsmängder vid lagring och/eller vid leverans
• dokumenteras på objektnivå i leveransspecifikation.

Geometrisk information

Geometrisk information som ingår i en leverans kan specificeras med avseende på dimensionalitet (obligatorisk), utseende (om efterfrågad), detaljeringsgrad (om efterfrågad), lokalisering (obligatorisk) och parametriskt beteende (om efterfrågat).

• Dimensionalitet (rumslighet, grafisk representation): 0D (punkt), 1D (linje, kurva), 2D (yta), 3D (volym, kropp). Observera att alla typer kan lägesbestämmas med tre koordinater. Vissa objekt kan i samma modell redovisas med flera typer av dimensionalitet, till exempel ett 3D Solidobjekt som också kan visas som 2D Linjeobjekt. Här föreslås följande beteckningar som visar antalet koordinater för lägesbestämning och typ av objekt:

• 0D_ Icke-grafisk: objektet beskrivs enbart alfanumeriskt.

• 2DP 2D Punktobjekt: punktobjekt (0D) lägesbestämt i två dimensioner.

• 2DL 2D Linjeobjekt: linjeobjekt (1D) lägesbestämt i två dimensioner.

• 2DY 2D Ytobjekt: ytobjekt (2D) lägesbestämt i två dimensioner.

• 3DP 3D Punktobjekt: punktobjekt (0D) lägesbestämt i tre dimensioner.

• 3DL 3D Linjeobjekt: linjeobjekt (1D) lägesbestämt i tre dimensioner.

• 3DY 3D Ytobjekt: ytobjekt (3D) lägesbestämt i tre dimensioner.

• 3DS 3D Solidobjekt: solidobjekt (3D) lägesbestämt i tre dimensioner.

Förkort­ningen (2DP osv.) används för maskinläsning, medan klartext (2D Punktobjekt osv.) används för mänsklig läsning.

• Utseende: visuell representation, från symbolisk till realistisk. Här föreslås följande nivåer:
• 0 Ingen: punkt, linje eller yta utan symbol-, mönster- eller kulörbetydelse.
• 1 Symbol: punkt, linje eller yta med symbol-, mönster- eller kulörbetydelse.
• 2 Efterliknande: yta med efterliknande kulör.
• 3 Realistisk: yta med realistisk yta (kulör, textur, glans).

Förkortningen (0 osv.) används för maskinläsning, medan klartext (Ingen osv.) används för mänsklig läsning.

• Detaljeringsgrad (LOD). Här föreslås följande nivåer av geometrisk representation, baserade på CityGML:
• LOD0 Dimensionalitet 2DY eller 3DY. Detta motsvaras av metoden ”förenklat ritsätt”, som i plan visar objektets ytterkonturer, och används i ytmodeller i 2D och 3D och i planritningar.
• LOD1 Dimensionalitet 3DY eller 3DS. Detta kan användas för tidiga 3D-studier, och för samordning mellan teknikområden (kollisions­kontroll).
• LOD2 Dimensionalitet 3DY eller 3DS som visar objektets alla huvudsakliga ytor. Samma användning som LOD1, och i anläggningsprojektering som visar volymer eller kroppar.
• LOD3 Dimensionalitet 3DY eller 3DS som visar objektets alla utvändigt synliga delar. Samma användning som LOD1.
• LOD4 Dimensionalitet 3DS som visar objektets alla delar, inklusive inre uppbyggnad. CAD-modeller för arkitektur och konstruktion har denna nivå.

Noggrannhet för mått och lägen behöver inte redovisas separat, utan visas indirekt genom syftet med informationsmängden. Exempel: för syfte 3 Visualisering behöver noggrannheten inte vara lika hög som för 4 Konstruktion, design, samordning. För syfte 8 Byggande, tillverkning, montering, demontering krävs full noggrannhet enligt de krav som ställs för tillverkning.

Observera att beteckning för detaljeringsgrad används på objektnivå. En informationsmängd, till exempel i form av en CAD-fil, kan till exempel innehålla rumsbildande byggdelar som LOD4, medan inredning kan redovisas som LOD1–LOD3.

• Lokalisering: läge och orientering, som båda kan vara absoluta eller relativa. Metod för lokalisering avgörs projektvis genom att ett referenssystem fastställs (koordinatsystem i plan och höjdsystem). I anläggningsprojekt används vanligen ett primärnät (rikets nät, regionalt nät eller bruksnät), medan man i byggnadsprojekt vanligen skapar ett lokalt (sekundärt) system.

Krav på redovisning av lokalisering görs för hela informationsmängden, inte för de enskilda objekten.

• Parametriskt beteende: helt, delvis eller icke efterfrågad. Detta visar om till exempel form, läge och orientering av objektet kan påverkas av annan information som är associerad med objektet, eller i vilket sammanhang det är placerat. Ett exempel är dörrar och fönster, som anpassas i storlek genom sin placering i en vägg. Parametriskt beteende kan också göra att konstruerad geometri som väggar och bjälklag senare kan delas upp för produktionsanpassning. I praktiken kräver detta att samma programvara används av den som övertar informationsmängden.

Krav på parametriskt beteende görs för hela informationsmängden, inte för de enskilda objekten.

Alfanumerisk information

Den alfanumeriska informationen ska omfatta:

• Identifikation av objekten. Detta görs med hjälp av ett klassifikationssystem eller annan metod för identifiering, till exempel CoClass, BSAB 96, BIP-koder, BIMTypeCode. Ett objekt kan identifieras med flera av dessa.
• Förteckning över icke geometrisk information som beskriver objekten. Detta kan göras direkt i leveransspecifikationen, eller genom hänvisning till annat dokument, till exempel i form av en xml-fil som beskriver en egenskaps­uppsättning.